Resan mot guldet, del 1…

I sin sista match i SAIK-tröjan, med matchens och säsongens sista skott gör han 6-5 i sudden death. 44 står det på ryggen, lagkaptensbindeln sitter stadigt på vänsterarmen, vargen är hans like. Känslan när skottet går i mål går inte att beskriva. Här följer en berättelse om hur jag upplevde resan mot mitt första SM-guld:

Den sista seriematchen hemma mot Sirius blev en enkel match. Vi satte fart direkt och avgjorde matchen tidigt. Borde inte Sirius blåsvarta hjältar krigat lite hårdare än de gjorde? Vi var klara seriesegrare och satt i förarsätet inför valet av kvartsfinalmotståndare. Alltså kunde vi valt dem direkt efter slutsignalen om vi hade velat. Kanske hade de ett äss i rockärmen mot oss och var inte beredda att avslöja någonting.

Hammarby hade slarvat och slutade 5a i tabellen. Ingen ville ha Bajen från Södermalm på sin sida i slutspelsträdet. Från vår position valde vi tabelltrean Edsbyn på vår sida och Västerås SK i kvartsfinalen. Tabelltvåan Bollnäs fick Villa Lidköping på sin sida och valde att möta Sirius i kvarten. Nånstans här gick våran idé om att undvika Hammarby i stöpet. Edsbyn valde Hammarby och Villa fick Broberg.

Att åka ner till ABB Arena och hämta hem en seger genom att bara ställa ut skridskorna gör man bara inte. Västerås är ett hårt kämpande lag som inte viker ner sig i första taget. Därför var det med en lättnad man såg Bella skjuta 4-3 i sudden i första kvartsfinalen.         I bussen hem från matchen var man redan sugen på nästa drabbning. Göransson Arena är vår hemmaarena, vår borg, vår arbetsplats som Linkan brukar säga. Där har vi inte förlorat många matcher och skulle heller inte göra det mer den här säsongen, höll vi det var vi ju garanterade en plats på Studenternas. Efter två bra insatser i arenan städade vi av VSK med 3-0 i matcher.

Den andra kvartsfinalserien på vår sida kom att bli en oerhört jämn tillställning. Både Edsbyn och Hammarby vann sina två hemmamatcher innan Bajen skulle vända den trenden och ta hem den sista matchen i Dina Arena. Nu stod vi alltså där mot Hammarby IF, laget som vi hade mest respekt för. Men inget kunde stoppa oss den här säsongen, det hade vi bestämt oss för. Inför storpublik och många tv-tittare skulle vi spela match på härliga Zinkensdamm. Hammarby inleder bäst men vi äter oss in i matchen och lyckas tillslut vinna med 4-2. Inför semifinal 2 i Göransson hade Bajen 3-0 i matcher mot oss i arenan. Den sviten kom att brytas direkt, 6-1 i matchen och såhär nära en final hade jag aldrig varit.

Onsdagen den 9 mars tog vi återigen emot Hammarby i Göransson Arena. Det mesta stämde, Förberedelserna var bra, drygt 3 500 personer var på plats och vägen till Uppsala låg utstakad framför våra fötter. När domare Ulrik Bergman blåste i visselpipan för sista gången den matchen stod det 7-3 på resultattavlan, vi var i FINAL. Känslan som spred sig i kroppen var en blandning av lättnad och glädje. Efter att ha åkt ut i den femte och avgörande semifinalen två säsonger tidigare var det nu min och lagets tur att få spela om guldet. Läs nästa del i kommande inlägg…

Thony Lindquist blev under söndagen klar som huvudtränare för det ryska storlaget Dynamo Moskva, en chans inte många får. Kul för Linkan och jag önskar honom lycka till borta i öst.

Visste ni förresten vem i laget som:

Tar mest massage – Linus pettersson                                                                               Hoppar högst – Mikko Aarni                                                                                                     Sjunger mest i duschen – Johan Löfstedt                                                                             Pratar mest i telefon – Mikael Nilsson/Christoffer Edlund                                                       Spelar mest TV-spel – Daniel Bäck                                                                                Vinner flest träningar – Daniel Berlin                        

”Om man önskar att ens drömmar ska gå i uppfyllelse är det bäst att vakna först”

/ 23an

Annonser

Kvart över sju hos 21:an…

”Stjärnsmällen i Västerås”. Det var rubriken efter lördagens förlust med 10-4 borta mot VSK. Storförlust mot antagonisten Västerås SK och alla vill helt plötsligt prata bandy igen i Sandviken. Man får frågor på stan om vad vi höll på med, ingenstans går man säker. Undrar varför inte folk som kommer fram nu inte har så stor lust att byta några rader när vi vunnit och spelat bra?                                                                                                    Matchen i ABB Arena är egentligen inget att säga om, vi gör en dålig insats och får stryk mot ett för dagen hetare VSK.

Förra året började jag, Bäck och Säva med något som vi kallar för kvart över sju hos mig. Det är givetvis ett plagiat på TV4s ”Halv åtta hos mig”. Vi turades om att bjuda hem varandra på vardagarna och begränsade antalet delar i middagen för enkelhetens skull, våra middagar bestod av varmrätt och efterrätt. På så sätt slapp man ju laga mat efter träningarna var tredje gång. För att spetsa till det hela skapade vi en privat grupp på Facebook där vi sedan betygsatte varandras bjudningar med motiveringar skrivna med glimten i ögat.

När så de mörka höstkvällarna började smyga sig på togs ämnet upp igen, ska vi starta om på nytt? Efter noga övervägande (de andra måste ju få klartecken från de som bestämmer, läs flickvännerna) så kom vi fram till att det nog är dags för en ny säsong av kvart över sju hos mig. Vi anade dock lite nyfikenhet/avundsjuka från ett par killar i laget och beslöt oss för att bjuda med de båda smålänningarna Christoffer Edlund samt Johan Löfstedt.

För några veckor sedan var vi på en storartad bjudning hos poänligaledaren Löfstedt. På menyn stod ugnsbakad falukorv med potatismos och dumlepanacotta till efterrätt.   Betygen dagen efter bestod av tre stycken 7:or och en 8:a där framförallt svårighetsgraden på varmrätten pekades ut som den största anledningen till uteblivna toppoäng.

Fredagen den 18 november 2011 var det då dags för vår andra nykomling att ha premiär. Med kort varsel hade vår fotskadade vän Christoffer bjudit in till en kväll i harmonins tecken.                                                                                                                På menyn den här kvällen stod Lasagnette med smakrik sallad till huvudrätt och marängsviss till efterrätt. Jag tänkte att jag skulle dela med mig av ett axplock av kommentarer som inkommit efter Edlunds bjudning:

Att komma hem till Christoffer på mat som han lagat känns lite som om man skulle få spendera en hel dag med Jennifer Anniston, ”it is ones in a life time” de gäller att passa på så att säga. / Johan

– Det första man ser när man kommer innanför dörren är en oskyldig kille med gipsad fot som sitter eldvakt frmför ugnen, underbar syn! / Ted

– Ett minus är svårighetsgraden på maten, jag ser detta som en relativt enkel måltid där man vet att den verkligen går hem hos alla. Därför ser jag gärna till nästa gång att du, Criffe, vågar se utanför ramarna. / Erik

– Väl vid bords såg det jättefint ut, mycket dryck att välja på(Vatten, läsk, mjölk, juice), en stor och fin sallad och mycket mat. Allt detta tillsammans var väldigt gott. Bra tanke med en pastarätt dagen före match också! / Daniel

Efter varmrätten satte vi oss ner i soffan och avnjöt marängsvissen samtidigt som vi kollade på krönikan från Fotbolls VM-94. En klockren avslutning om du frågar mig. Vi hade dock inte behövt något ljud på tvn då Löfstedt och Bäck i stort sett kan varenda replik som sägs i krönikan.                                                                                                                         Crille fick efter fredagens bjudning 7:or rakt igenom vilket får anses som ett fantastiskt betyg med tanke på att killen hoppar runt på kryckor.

Baconlindad kycklingfilé med potatisklyftor och grillsås ”a la Teppe” – Förra säsongens poängmässigt bästa måltid…

 

Ikväll ska Kungälv få betala för vår dåliga insats sist!

Skytteligan: Haraldsson 2, Säfström 2

”Det står 0-0 och det beror på att ingen av lagen gjort något mål” Agne Jälevik

/ 23:an

Haraldsson gasar & hasar…

Dagarna rullar på även och den riktiga vintern är på ingång. Frosten infinner sig, dagarna blir mörkare och flera av oss kommer 3 minuter senare till jobbet varje dag (av den enda anledningen att man inte räknar in de minuterna det tar att skrapa rutorna på bilen).       Men vad går väl egentligen upp mot en kall, solig vinterdag?

De flesta lagen i Elitserien har hunnit spela 6 omgångar och detta är saker som hänt:

  • 37 matcher har spelats, 3 330 minuter om man bortser från övertid (vilket jag tycker att man ska göra eftersom man lägger till tid av en anledning).
  • 331 Mål har gjorts – SAIK har svarat för 37 av dem, klart flest av alla lag. Morgondagens motståndare Västerås SK ligger närmast efter med 29 fullträffar.
  • Tro det eller ej men det har faktiskt släppts in exakt lika många, 331 – sämst där är Tillberga med 41 mål insläppta.
  • Edsbyns IF har gjort flest hörnmål och har bäst statistik där med 22% (nån mer än jag som precis ritade ett kors i taket?)
  • Villa Lidköping har missat alla sina 3 straffar (snart kliver väl tränaren Ari Holopainen in själv och skjuter) medan IFK Vänersborg satt alla sina 5.
  • Bollnäs har lägst snitt när det gäller insläppta mål – ingen som höjde på ögonbrynet där heller direkt.
  • Linus Forslund har flest utvisningsminuter i SAIK – 30 min (Frågar jag Linus tycker nog han att minst 3 av de 3 utvisningarna kan diskuteras)

Nu till rubriken som ni antagligen undrat en del över. Tänkte att jag skulle publicera en lite lista likt TV4:s ”Kanon & Kalkon” men kalla den för något annat. Kan ju förresten erkänna att jag inte är något större fan av deras lista då de verkar tror att alla tittare gått o väntat HELA veckan på just det ögonblicket. Men men, vad gör man inte för att få läsare. Självklart börjar jag med det negativa för att sedan avsluta snyggt:

Följande hasar sig fram på marken:

  • Sirius Bandy – Uppsalalaget med ambitioner att vinna SM-guld 2020 har öppnat förvånansvärt svagt och bara tagit 1 poäng på 6 matcher (hemma mot nykomlingen GAIS). En stark offensiv lyser med sin frånvaro och 2,5 mål gjorda i snitt per match imponerar inte för ett lag som siktar mot slutspel.
  • Villa Lidköping BK – Trots en tuff öppning och nu 2 raka vinster får ”Vänerns Hjältar” underkänt hos mig, de har mer att bevisa. På stan nere i ”Lichöping” pratas det om SM-Guld men frågan är om de egentligen har material att gå längre än till en Kvartsfinal iår.
  • Vädret – GAIS gör ikväll hemmapremiär på Heden efter 2 uppskjutna hemmamatcher. Varför lägger inte förbundet de 3-4 första omgångarna helt i hallar?
  • Kvinnliga reportern i TV4 Sports bandysändningar – kan tyvärr inte hitta vad hon heter men har hon någonsin sett en bandyboll innan? Nåja, vi ger väl henne några matcher till innan vi går ut i demonstrationståg.

Jag väljer att trycka ner pedalen och gasa upp följande:

  • Kalix Bandy – Är man bandyintresserad kunde man gissa sig till att Kalix skulle plocka en och annan poäng på hemmaplan. Men att man skulle besegra Sirius och dessutom knäppa Vänersborg på näsan i deras egna arena var det nog inte många som trodde.
  • Vetlanda BK – Talangfabriken från Småland som inför säsongen tappat flertalet etablerade elitseriespelare och ersatt dem med tre ryssar och egna juniorer har inlett bra. De har bevisat att de är ett lag som inte kommer att ge bort några poäng gratis och bör inte riskera att spela i Allsvenskan nästkommande säsong.
  • Löfsteds dialekt – Trots att jag själv är smålänning så går det inte en dag utan att jag skrattar åt(eller försöker härma) ett eller flera ord som Johan uttalar. Edlund har bott här i två år redan och har av naturliga skäl gått ner sig lite när det gäller den breda småländskan. Men när de här båda herrarna pratar med varandra skulle de säkert kunna ställa sig på ”krysset” i Sandviken och fylla en hatt med mynt.

Imorgon möter vi VSK borta, kommer Säva att näta och gå förbi mig i vår interna skytteliga? Knappast 🙂

”Det gäller att ha känsla för feeling” – Göran Zachrisson

/ 23:an

Siffror i fokus

1 004. Så många träffar har bloggen haft i skrivande stund. Riktigt kul om du frågar mig. Det känns som att pressen ökar med antalet läsare men det är ju bara bra. Jag är nämligen som bäst under press, det brukar jag i alla falla försöka intala mig själv. Oavsett om det handlar om bandy, jobb eller bara tv-spel.

243 åskådare hade äran att se Tillberga tvåla till Bollnäs i ABB Arena under söndagseftermiddagen. KATASTROF rent ut sagt. Detta får mig att fundera över om det finns utrymme för två Västeråslag i högsta serien. Hur kul kan det vara att spela inför tomma läktare? Ja jag skriver tomma eftersom 243 personer måste känt sig relativt ensamma i den där gigantiska arenan.                                                                   Förhoppningsvis kommer publiksiffran höjas till nästa match efter 2 poäng mot fjolårsfinalisterna. Ett livstecken från Tillis men helt klart en plump i protokollet för Bollnäs oranga krigare. Däremot ett bra resultat sett ur en SAIK:ares synvinkel.

2 622 stod upp i Göransson Arena i fredagskväll under ett känslosamt ögonblick då Magnus Muhrén hyllades. En härlig syn nerifrån isen och man kunde inte undgå att lägga märke till att Magnus blev riktigt rörd. Matchen i sig är väl inte mycket att orda om. Vi gör vad som förväntas av oss efter en lite mindre bra första halvlek. Men så har det sett ut större delen av matcherna under tiden jag spelat i SAIK. Inte krampaktigt men faktum är att de flesta lag klarar av att hänga med resultatmässigt i en halvlek för att sedan krokna i andra när vi låter bollen gå och spelar på många spelare.                                                 Jag minns speciellt två matcher från förra året då vi rinner ifrån i andra halvlek.              Den 10 november förra året mötte vi Edsbyn i Dina Arena. Efter en jämn första halvlek går vi ifrån i andra och vinner tillslut med 11-5. Samma sak hände den 18 januari i Sparbanken Lidköping Arena där vi vänder ett 1-4 underläge till seger 11-5 efter en fantastisk andra halvlek. Skulle kunna räkna upp fler exempel men jag tror ni hajar budskapet.                   Jag måste väl ändå kommentera huvudpersonens insats i fredags och tänker göra det med en enda mening.                                                                                                     Murren besitter fortfarande fantastiska kvaliteter som bandyspelare och han har fortfarande kvar sitt humör och temperament, precis så kommer vi alltid att minnas honom.

82 mil färdades jag i helgen då jag tog en snabbvisit till hemstaden Tranås. Det är alltid lika skönt att komma hem, även om det bara handlar om 2 dygn. Man är inte hemma särskilt ofta och att träffa kompisarna, få lite extra god mat och att bara umgås med familjen är värdefullt. Passade även på att se Tranås BoIS – Gripen/Trollhättan på lördagen. För de som är nyfikna så kan jag berätta att Gripen vann matchen, men såg inte ut som ett kommande Elitserielag.

2 Västeråslag står för motståndet den här veckan och det kommer att bli två tuffa matcher. Tillberga har vi haft lite problem med genom åren och Västerås SK borta är alltid en tuff nöt att knäcka. Men vi blickar fram emot nya poäng och fortsatt serieledning.

3-2. Resultatet i dagens FIFA-matcher mellan 23:an & 8:an. Fortsätt träna på Säva!

”Du missar 100 % av skotten du inte skjuter”. Wayne Gretzky

Tills vi ses igen…

/ 23:an

Premiärnerver, kross på Zinken & ”Murrens” återkomst!

–          Tjena Ted, har hört att du skriver bra, vad säger du om att skriva en blogg för SAIK?

–          Var har du hört det?

–          Jag har fått lite inside information.

–          Ja men klart jag ställer upp på det!

–          Härligt!

Ungefär så lät det då jag blev tillfrågad av en styrelsemedlem vid namn Magnus Holst. Vill klubben att jag skriver några rader så ställer jag givetvis upp på det tänkte jag. Det kan väl vara kul med en blogg. Här kommer ni att kunna läsa om bandy i allmänhet, vad jag tycker om andra lag?, saker som händer i och runtomkring laget – vad gör till exempel alla i bussen under en bortamatch?, vem tar mest massage och mycket mycket mera.

Tänkte att jag skulle berätta lite kort om mig själv. Jag heter Ted David Haraldsson och föddes den 12 januari 1990. Född och uppvuxen i Tranås, en underbar liten stad på ca 20 000 invånare i norra småland. Där bodde jag med min pappa Mats, mamma Heléne och lillasyster Nellie till och med 17 års ålder. Inför gymnasiet sökte jag till bandygymnasiet i Sandviken, jag kom in men tackade till slut nej. Men just då kändes det inte rätt att flytta. Jag fick förtroende i Tranås BoIS A-lag och trivdes bra i min hemstad med familj och alla kompisar.

Jag var bara ett stolpskott från att bli kvar i Tranås. I säsongens sista match behövde vi spela oavgjort för att hänga kvar i Allsvenskan, och med ett
måls underläge och i tredje tilläggsminuten är vi ett stolpskott från kvittering! Direkt efter ljuder domarens pipa, matchen, säsongen och spel i nästa högsta serien är över!

Då tog jag mod till mig och slog en signal till Mr. Bandygymnasium Peter Isaksson. Turligt nog för mig så fanns det en plats ledig till årskurs 2 då en elev valt att flytta hem. Några månader senare flyttade jag upp till Sandviken och det är beslut som jag sällan ångrar. Här finns de bästa förutsättningarna för att bli en bra bandyspelare.

Nu är jag inne på min fjärde säsong i A-laget. Förra året fick jag äran att vara med och bidra till ett vunnet SM-guld, mitt första men förhoppningsvis inte det sista. Eventuellt mer om guldet i ett inlägg längre fram. Under årets säsong har jag haft lite otur med skador under försäsongen. En bristning i baksida lår i augusti följdes upp av en axelskada i Svenska Cupen i slutet på september. Men nu känns axeln mycket bättre och jag känner att jag är på rätt väg.

Efter en mycket bra försäsong har vi inlett Elitserien starkt. 6 poäng av 8 möjliga då vi antagligen redan ”klarat av” seriens 3 tuffaste bortamatcher (Lidköping, Bollnäs, Hammarby) är det riktigt bra. Att vi dessutom gjort det med Elitseriens yngsta lag och med en skada på Christoffer Edlund i två av matcherna tyder på en grymt stark grupp.

Matchen i tisdags var en härlig fight. Det är alltid lika kul att besegra Bajen på Zinken! Vi hade inte mest boll i första halvlek, 1-1 i paus kanske var smickrande siffror för oss, men vi genomför matchen på ett fantastiskt bra sätt. Tiden talar för oss sa vi både innan match och i paus. Fimpens (Erik Pettersson) skott till 2-1 satt hyfsat, Löfstedts 3-1 lika så, Bellas 4-2 var garanterat det skönaste. Sedan rullade tiden på innan Micke Nilssons hörnprojektil spikade slutsiffrorna till 2-7. Sista minuterna innan domarens visselsignal njöt vi och man kunde inte annat än skratta lite i munskyddet då Bajenklacken skriker ”Sista målet vinner” när de får straff i slutet av matchen. Inte ens det fick de med sig eftersom Joel naturligtvis räddade straffen.

Imorgon fredag kommer Magnus Muhréns GAIS på besök till Göransson Arena. Vi hoppas på mycket folk som vill se Murren ta sig an sina gamla lagkamrater. Vad som hänt mellan Magnus och SAIK tänker jag inte kommentera, det är en sak mellan honom och föreningen där jag inte på långa vägar sitter inne på all information. Klart är iaf att Magnus Muhrén är en fantastisk bandyspelare med en vinnarinstinkt av sällan skådat slag. Han tillhör toppskiktet på min lista över spelare som jag spelat med och visst är han en av världens bästa bandyspelare genom tiderna. Murren kan se och verkställa passningar som ingen annan och har en förmåga att vara bäst när det gäller. Så om du läser det här – gå och se matchen på fredag 19.00!

Angående Crille Edlund så var jag hemma hos honom igår. Han är stark, finns det en chans att han kan spela mer den här säsongen så kommer han att göra det.

Vill även passa på att gratulera Johan Löfstedt som fyller 25 år idag, stort!

Antingen så finner vi en väg eller så gör vi en…

På återseende

/ 23:an