Friends Arena gav två segrar…

Jag tänkte att jag skulle börja detta inlägget med att återkoppla till det förra då jag skrev lite om vårt uppvärmningsspel ”gris”. Dagarna efter var det nämligen en hel del sura miner från vissa utav spelarna som tyckte att jag hade vinklat deras egenskaper fel i bloggen. Mina kommentarer senast har därför medfört att jag numera har väldigt svårt att gå långt och vinna. Detta på grund av att det blivit någon slags prestige i att slå ut mig. Mest delaktig i detta har Rasmus Forslund varit, Rasmus är nog förövrigt bäst i Gästrikland på sten, sax, påse (som avgör tveksamma situationer när vi spelar).

Var ett tag sedan jag skrev mitt förra inlägg och det ber jag om ursäkt för. När jag bestämde mig för att starta upp bloggen igen hade jag ingen sysselsättning utanför bandyn och hur mycket tid som helst. Men nu har jag tagit över Erik Säfströms tjänst som marknadssäljare på SAIKs kansli vilket medför mindre fritid. Men jag ska självklart göra mitt bästa för att fortsätta skriva så mycket som möjligt här. Jag har en del idéer som jag tänkt införa i sinom tid. Men det är mycket välkommet med nya idéer från er, har ni några önskningar om vad ni skulle vilja läsa om så skriv i kommentarsfältet.

Rent bandymässigt så har det börjat rulla på bra igen med två raka segrar förra veckan. Frågar man folk på stan så tycker säkert de att vi öppnade katastrofalt men det tycker inte jag. För mig är det bara poängtappet hemma mot Vetlanda som är en plump i protokollet. Att få stryk mot Villa samt Kungälv borta är absolut ingen katastrof då merparten av alla lag kommer få det. På samma sätt som vi är oerhört starka hemma i Göranssons så är fler lag väldigt svårbesegrade på sin hemmaplan. En sak jag skulle vilja ta upp är också ett bemötande som är vanligt att få av personer i Sandviken med omnejd. Efter matchen i fredags var vi ute i entréhallen och hälsade på lite folk. Det var en härlig stämning med liveband som spelade och en allmänt trevlig tillställning. När jag stod där kom det fram en man till mig och började prata. Inledningen av konversationen startade såhär:

Supporter – Grattis till segern.                                                                                             Ted – Tack, det kändes som att vi gjorde en riktigt bra match idag.                                Supporter – Jo, men de första 30 minuterna var inget vidare eller…

Då undrar jag vad som krävs för att göra publiken nöjd? Vi har precis slagit rivalen Bollnäs med 7-0 hemma en fredagskväll. Visst ska man vara ärlig och erkänna att Bollnäs inte är lika starka i år som de varit de senaste säsongerna men det är fortfarande inget dåligt lag. Kan man då inte som publik vara nöjd och strunta i kommentaren ovan? Okej att vi spelar i SAIK som är ett lag som alltid har stor press på sig och förväntas gå långt men det måste finnas gränser. Den största pressen kommer förmodligen från oss själva eftersom det nästan bara är vi som vet hur bra bandy vi egentligen kan spela. Se till att stötta ditt lag i ur och skur oavsett hur det går, har vi gjort en dålig match så vet vi såklart om det. Därmed inte sagt att man inte ska få tycka vad man vill om sitt lag, det får man såklart, det är det som gör att folk är engagerade och att det finns en storhet och ett intresse. Det jag önskar är bara att man kan sköta det lite snyggare om man verkligen vill lagets bästa. Jag ska också nämna att personen jag citerar ovan inte på något sätt var otrevlig utan vi pratade på i flera minuter till efter vår trevande start, men visst kunde han struntat i att nämna vår sämsta period det första han gjorde?

Nu till något roligare…I onsdags var vi nämligen på studiebesök på Friends Arena i Stockholm. Vi skulle möta Sirius i Uppsala på kvällen och det passade därför perfekt att åka några timmar tidigare och kolla in säsongens finalarena. Detta besök blev fantastiskt lyckat, vilken Arena säger jag bara! Det vore grymt häftigt att få skrinna ut på den nyspolade isen söndagen den 17 mars, isen som förresten ska spolas upp med hjälp av ”ismakarexperter” från Holland. Friends Arena är en arena utöver det vanliga, det är inte likt någon annan arena i Sverige. Med skjutbart tak och en publikkapacitet på 50 000 (65 000 vid konsert) kan man arrangera massor utav olika evenemang där. Besöket vi gjorde gav mig och säkert de flesta andra mycket motivation, bara tanken på att få spela den första finalen där inne kommer att göra den vardagliga träningen så mycket enklare. Vi fick en guidad rundtur på arenan av en av projektledarna för bandyfinalen, här kommer lite bilder från rundvandringen:

Vy från översta ring av tre nivåer. När vi var där var de i full gång att ta bort golv och börja arbetet med att lägga in gräs inför Sverige – England.

Här är en bild från det omklädningsrum vi hoppas sitta i den 17 mars, undrar om Säva & Crille redan bestämt vart de ska sitta?

Sist måste jag bara ta med en bild på ”relaxrummet” som hör till omklädningsrummet. Här kan man koppla av i ett eget badkar eller njuta av bubbelpoolen.

Nu i veckan väntar två svåra matcher med Vänersborg borta på onsdag och Broberg hemma på fredag. Men nu har vi återigen fått in en positiv känsla i truppen och vi tror stenhårt på att vi kan gå segrande ur båda fighterna. Får se om jag man kan bjuda på någon härlig bild från bussresan på onsdag, håll utkik på twitter.

Sist men inte minst tänkte jag bjuda på en härlig bild på vår tränare Håkan ”HP” Pettersson från de gamla glansdagarna i början på 90-talet.

Riktigt ostig kille om jag får säga…

 ”Ju högre ribban ligger, ju svårare är det att komma över” – Ulf Karlsson

Bandyhälsningar

/ 23an

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s